NCRIs leder Maryam Rajavi er gift med mannen som leder den militante gruppen Mujahedin-e Khalq (MEK), Masud Rajavi.

Amerikansk UD har hatt begge gruppene på sin terrorliste siden 1997, og kaller NCRI en ren frontorganisasjon for MEK. Også EU har satt MEK på sin terrorliste.

Folkets mujahedin oppsto som en militant islamsk-marxistisk gruppe på 1960-tallet, og framstiller seg selv som et demokratisk alternativ til prestestyret i Iran.

Norske forskere som Brynjar Lia ved Forsvarets Forskningsinstitutt (FFI), Henrik Thune ved Norsk Utenrikspolitisk Institutt (NUPI) og Kari Vogt ved Universitetet i Oslo, tegner alle et noe mindre vakkert bilde av gruppen.

Saddams fortrolige

Folkets mujahedin deltok aktivt under revolusjonen som brakte ayatolla Khomeini til makten i Iran i 1979, og sto bak en rekke angrep og attentater mot amerikanske mål.

Senere røk de uklar med Khomeini og opprettet base i nabolandet Irak. I Bagdad fant gruppen en nær alliert i Saddam Hussein, og deltok aktivt på irakisk side i krigen mot Iran i årene 1980-88.

Gruppen spilte også en aktiv rolle da Saddam Hussein med hard hånd slo ned det sjiamuslimske opprøret i sør og det kurdiske opprøret i nord på 1990-tallet.

Da amerikanerne invaderte Irak i 2003, ble gruppen avvæpnet og internert i en leir nord for Bagdad. Der sitter 4.000 fortsatt, vel vitende om at det er liten støtte å hente hos Iraks nye makthavere.

Masud Rajavi er som sunket i jorda, trolig av frykt for å bli straffeforfulgt som en av Saddam Husseins nære allierte.

Aksjoner i Europa

Samtidig med at eksiliranerne løp Saddam Husseins ærend i Irak, gjennomførte de også angrep og bombeattentater som krevde sivile liv i hjemlandet helt fram til 2002.

I 2003 pågrep fransk politi over 160 medlemmer av gruppen, og anklaget dem for å planlegge angrep mot iranske ambassader og diplomater i Europa.

Blant de pågrepne var også Maryam Rajavi, noe som fikk fanatiske tilhengere til å tenne fyr på seg selv i flere europeiske byer.

Senest i fjor kapret drøyt 50 tilhengere av gruppen et Lufthansa-fly på bakken i Brussel, men aksjonen ble avblåst etter 16 timer.

Norsk politi har lenge fulgt nøye med på de eksil-iranske miljøene, og har konstatert at det drives svært pågående pengeinnsamling til Folkets mujahedin her i landet.

Ingen anger

Folkets mujahedin har også gjennomført militante aksjoner i Norge og stormet i 1992 den iranske ambassaden i Oslo.

Gruppens norske talsmann Perviz S. Khazai har selv en fortid som iransk ambassadør i Oslo, men hoppet av i 1982.

Verken Khazai eller andre NCRI-medlemmer NTB har snakket med, vil ta avstand fra gruppens tidligere handlinger, verken drapene på sivile eller tiden som Saddam Husseins nære allierte i kampen mot Iraks kurdere og sjiamuslimer.

– Vi har ført en legitim kamp, sier Khazai.

Liten støtte

Blant dem som har rettet skarp kritikk mot Folkets mujahedin og deres metoder, er internasjonale menneskerettsorganisasjoner.

– Mange, mange iranere avskyr dem. De er like skremt av mujahedin som av presteregimet, konstaterer Elahe Hicks i Human Rights Watch.

Andre Iran-eksperter er enige, selv i konservative amerikanske kretser der mange har lagt sin elsk på gruppen.

– Da de tok Iraks side under krigen i 1980-88, så var det samtidig dødskysset for deres politiske framtid. Selv iranere som hadde sympatisert med dem, ble rasende, konstaterer James Phillips i den konservative tenketanken Heritage Foundation.

PRESSMEDDELANDE

Stockholm i december 2006
Frivilligorganisationernas Insamlingsråd; 08-677 30 90; info@frii.se

FRII avråder – ge inga pengar!
Följande organisationer bedriver idag rikstäckande insamling hos allmänheten. De samlar in pengar och/eller sänder ut brevmärken, kort etc utan att ha ett post-/bankgirokonto som börjar på 90-. I vissa fall sker insamlingen på ett oansvarigt eller oetiskt sätt. FRII anser det vara av stor vikt att insamling som bedrivs kontinuerligt över hela landet alltid sker till 90-konto.
Vi har i Sverige sedan många år ett system med kontrollerad insamling under överinseende av Stiftelsen för Insamlingskontroll – SFI. Nedanstående organisationers insamlingar står inte under denna kontroll. Därför rekommenderar FRII – branschorgan för landets insamlingsorganisationer – allmänheten att inte skänka pengar till följande organisationer:
-Al-Aqsa Spannmål Stiftelse
-Baltic 2000
-Barn & Katastrofhjälpen
-Barn- & Ungdomsfonden – BUF
-Cancer- och Barnhjälpen
-Cancer- och Miljöfonden – CMF
-CURO – Riksföreningen för cancersjuka
-FRF-Stiftelsen – Fonden för Rehab o medicinsk forskning
-Hjälpfonden
-Hjärtehjälpen
-Humana Sverige/UFF – U-landshjälp från Folk till Folk
-Innocent Child/Krigets Oskyldiga
-Insamlingsstiftelsen för Handikappades Rekreation
-Mojahedin Sympatisör Förening – MSF
-Naturskyddsfonden
-Pilgrimsfolket
-SADF – Alzheimer och Demensforskning
-Samhällsfonden/Svenska Samhällsfonden
-Svensk Cancerrehabilitering – SSC
-Svenska Hjälpfonden
-Svenska Läkaresällskapet – 200-årsfonden
-Svenska Smärtafonden
-Telehjälpen
Kolla alltid med FRII innan du ska publicera denna lista så att du har aktuell version!

+ Link til Frivilligorganisationernas Insamlingsråd Hjemmesida

+ Lasta ned PDF versjon

I. Sammanfattning

Mojahedin Khalq Organization (MKO) är en väpnad iransk oppositionell grupp som bildades 1965. Som en urban gerilla-grupp i kamp mot Mohmmad Reza Phalvais regering, var den aktivt delaktig i den anti-monarkiska kamp som ledde till 1979 års iranska revolution.[1]

Efter revolutionen expanderade MKO sin organisatoriska infrastruktur och rekryterade många medlemmar. Den blev dock exkluderad från delaktighet i maktfördelningen, och den nya revolutionära regeringen under Ayatollah Khomeinis ledarskap tvingade den till en underjordisk verkande grupp, efter att den försökt starta ett väpnat uppror mot regeringen i juni 1981. Majoriteten av dess mest framstående personer gick i exil till Frankrike. I Frankrike fortsatte MKO sitt aktiva motstånd mot Irans regering. 1986 flyttade MKO till Irak efter påtryckningar från den franska regeringen. Där bildades flera militära läger under parollen Nationella frihetsarmén, och organisationen behöll sin militära närvaro i Irak ända fram till Saddam Husseins regerings fall år 2003.

Under kriget mellan Iran-Irak gjorde MKO regelbundna intåg på iranskt territorium, och kämpade mot den iranska regeringens styrkor. Efter krigsslutet minskade gruppens väpnade aktiviteter betydligt, när Saddam Husseins regering begränsade MKO:s förmåga att sätta igång attacker på iranskt territorium.

Saddam Husseins regims fall i april 2003 innebar slutet på finansiell och logistisk stöd från Irak till MKO. MKO:s styrkor förblev neutrala under den USA-ledda invasionen av Irak. Efter ockupationen av Irak avväpnade USA:s armé MKO:s styrkor och höll dem inne i dess huvudläger Camp Ashraf.[2] USA:s militära källor uppgav för Human Rights Watch att den 10 mars 2005 fanns 3534 MKO-medlemar i Camp Ashraf.[3]

Vissa MKO:s män utnyttjade den amnesti som erbjöds av den iranska regeringen. Sedan oktober 2004 har 273 MKO-medlemmar återvänt till Iran.[4] Den amerikanska militären har erkänt MKO:s stridsmän i Irak som protected persons enligt Geneve-konventionen.[5] Deras öde är ännu osäker; den irakiska regeringen och den amerikanska militären verkar inte ha tagit ett beslut om deras framtid.

Under Saddam Husseins sista år som makthavare blev en del iranska fångar i Abu Gharib-fängelset skickade till Iran i utbyte mot irakiska krigsfångar. Dessa var avvikande MKO-medlemmar som blivit skickade till Abu Gharib av organisationen för ”förvaring”.[6] Frigivningen av dessa fångar under åren 2002-2003 gav direkta källor om förhållanden innanför MKOs läger som dessförinnan inte varit tillgängliga för omvärlden.

Human Rights Watch intervjuade fem av dessa föredetta MKO-medlemmar som var hållna i fångenskap i Abu Gharib-fängelset. Deras vittnesmål, tillsammans med vittnesmål samlade från sju andra föredetta MKO-medlemmar, ger en dyster bild av hur organisationen behandlade sina medlemmar, särskilt dem som hade avvikande åsikter eller uttryckligen hade planer på att lämna organisationen.

[1] För en mer omfattande historia över organisationen, se Ervand Abrahamian, The Iranian Mojahedin (New Haven, Yale University Press, 1989).

[2] Camp Ashraf är belägen nära staden al-Khalis norr om Baghdad.

[3] Human Rights Watch intervjuade befäl från USA:s militär via e-post den 10 mars 2005.

[4] Enligt USA:s militära källor skickades 28 medlemmar i december 2004, 13 i januari 2005, 100 den 3 mars och 132 den 9 mars 2005.

[5] ”USA ger skydd till anti-Teheran grupp i Irak”, Reuters, 26 juli 2004.

[6] Föredetta MKO-medlemmar som hölls i Abu Gharib-fängelset berättade för Human Rights Watch att deras cell-dörrar höll en skylt på vilket det stod ”Mojahedin Förvaring” [Amanat-e Mojahedin].

Oppositionell grupp söker erkännande och stöd i västvärldens huvudstäder

Paris, 19 maj, 2005) – Mojahedin Khalq Organization – en iransk oppositionell grupp i exil, har utsatt oliktänkande medlemmar för förtryck och hållit dem i isoleringscell, enligt rapporter som idag givits ut av Human Rights Watch. No Exit: Human Rights Abuses Inside the MKO Camps, visar hur oliktänkande medlemmar från det suspekta Mojahedin Khalq Organization (MKO) blivit torterade, slagna och hållna i fångenskap i flera år, på militära läger i Irak, efter att dessa kritiserat organisationens policy och odemokratiska aktiviteter, eller gett indikationer på att dem ska lämna organisationen. Rapporten är baserad på vittnesmål från ett dussintal föredetta medlemmar i MKO, däribland fem vittnen som överlämnades till irakiska säkerhetsstyrkor och hölls fångna i Abu Gharib-fängelset under Saddam Husseins regering.

Dessa vittnesmål återger en dyster bild av det som hände medlemmar som kritiserade gruppens ledare. Mohammad Hussein Sobhani, en föredetta ansedd medlem i MKO, hölls i fångenskap under 8,5 år, från september 1992 till januari 2001. Därefter överlämnades han från MKO till den irakiska regeringen. Han hölls fången i Abu Gharib-fängelset fram tills 2002, när han med tvång skickades till Iran. Vittnen rapporterar även om två dödsfall under förhör ledda av MKO agenter.1997 klassades MKO som en ”utländsk terroristorganisation” av USA:s regering. 2002 fanns MKO med i EU:s lista över ”terrorister och terroristorganisationer”.

Under tiden har MKO:s politiska flygel, National Council of Resistance, som är baserad i Frankrike, fortsatt att driva lobbyverksamhet för att få den amerikanska regeringen och EU-länder att ta bort gruppen från dessa listor, och lyfta de påföljande sanktionerna. Från Washington till Bryssel presenterar grupp sig självt som ett ”demokratiskt alternativ” till den iranska regeringen. MKO:s politiska flygel har presenterat sig självt som irans ”regering i exil” och har kallat på världssamfundet för erkännande. När den franska regeringen arresterade Maryam Rajavi (en av organisationens ledare), misstänkt för att ha planerat terroristaktiviteter på fransk mark, protesterade 10 MKO medlemmar och sympatisörer med att sätta sig själva i brand i Paris, London och andra europeiska städer. Två av dem dog.

I januari gjorde parlamentsledamöter runtom Europa, inklusive EU-Parlamentet, uttalanden om att MKO borde tas bort från listan över terrororganisationer. Den 14 april var flera amerikanska kongressmedlemmar, både republikaner och demokrater, närvarande på det Nationella konventet för en demokratisk, sekulär republik i Iran, en tillställning i Washington som arrangerades av en MKO-stödd organisation. Bland andra kongressmedlemmar, har republikanernas Tom Tancredo yrkat för att MKO ska tas bort från statsdepartementets lista över utländska terrororganisationer. Den 10 februari, under en tankesmedja arrangerad av pensionerade militärofficerare och Iran Policy Committee, yrkades det för att MKO ska tas bort från listan och att den amerikanska regeringen ska aktivt ge stöd åt gruppen mot den iranska regeringen. ”Den iranska regeringen har en förfärlig statistik angående mänskliga rättigheter” sa James Stork, chef för Human Rights Watchs Mellanöstern och Nordafrika-avdelning i Washington, ”men det vore ett stort misstag att förespråka för en oppositionell grupp som är ansvarig för allvariga brott mot mänskliga rättigheter.”

MKO bildades 1965 som en islamisk urban gerilla-grupp som skulle utmana shahens regering. 1981, två år efter den iranska revolutionen, började den anti-klerikala gruppen att verka som en underjordisk organisation, efter att ha försökt starta ett väpnat uppror mot Ayatollah Khomeini. Efter en period av exil i Frankrike flyttade gruppens ledare till Irak 1986.

Under Iran-Irak kriget utförde MKO-styrkor regelbundna attacker mot iranska trupper vid gränsen och bröt flera gånger in i Iran. Vid krigsslutet 1988 tog iranska domstolar beslutet att avrätta tusentals politiska fångar, däribland MKO-medlemmar. Saddam Husseins regerings bortgång i april 2003 innebar slutet för irakiskt stöd – finansiell och logistisk – till MKO. Vid den USA-ledda invasionen desarmerade amerikanska trupper MKO:s opererande styrkor i Irak.

I juli klassade USA dessa som protected persons enligt Geneve-konventionen, och håller mer än 3000 utav dem i sitt huvudsakliga militärläger i norra Baghdad.